nittioåtta


Vaknade tidigt idag eftersom bebisen hade hicka, det måste ha varit den mest märkliga känslan hittils, men så mysigt. Tänk hur fantastisk kroppen faktist är, tror aldrig man kommer sluta förvånas över hur allting utveckas från första dagarna tills man sitter med en liten i famnen. Nyss tyckte jag att han bara var några mm lång och nu är han ca 31cm, som en skollinjal!? Tänk att det går så fort. 

När man väntar sitt första barn så är det 1000frågor som snurrar, tur att jag har mamma som är expert (hon har ju faktist 6barn) för annars hade jag gått under. Jag har blivit rädd för att dö, åkrädd när jag åker bil osv. Jag har alltid varit en människa som älskar adrenalinkickar i form av att åka den värsta karusellen på tivolit, känna att jag måste bara åka denna farliga vattenrutschkanan med knappt några kanter som kan jämföras med fritt fall. Jag har haft på min innan jag dör lista att hoppa fallskärm, bungyjump osv men jag vill inte längre, inte just nu iallafall.  Nu är högst på min att göra innan jag dör lista att: uppfostra mitt barn med så mycket kärlek och värme som det bara går. För jag vet att med kärlek kommer man långt, se bara på min underbara familj <3